I alla fall i min värld! Åsa VS mancold är ett faktum, o jag ligger rejält under! Just nu skulle jag påstå att det står 0-7.. jag är i princip bänkad-liggandes!

Kände mig trött o frusen i måndags när min mamma fyllde år. På hennes kalas satt jag med munkjacka, filt och frös ändå. La mig vid 21 och tänkte att det hade bara med min trötthet att göra.

Tisdag var jag dyngförkyld, åh inte är det så jag ser nåt ljus i tunneln heller. Tack o lov för min dotter, Belle. Hon ser efter sin mamma och håller mig sällskap emellanåt!

Jag kan få sekunder när jag känner att jag måste ta tag i köket, reser mig och går dit ut.. för att direkt vända tillbaka till soffan och täcket i ren utmattning!

Om jag tycker synd om mig själv??? JAAA FÖR TUSAN!! :) Vem ska annars göra det?

Ja, mitt nya kök ska ju levereras den 11 oktober, alltså nästa tisdag. Tills dess ska jag tömma hela köket och det gamla ska rivas. Jag ska få tag i en röris & en elektriker, eftersom de som hade sagt sig kunna hjälpa till, har backat ur. Idag ringde IKEA och föklarade att bänkskivan är 2 veckor försenad. Märkligt kan jag tycka eftersom jag bad om senare leverans än de erbjöd från början. Då borde den ju redan finnas på plats redan nu. Men men.. jag är lite för tussig och trött för att lägga energi på den biten, nu är det som det är!

Men en sak är säkrare än Alcatraz.. Det ska bli heeeelt fantastiskt att äntligen få nytt kök!!! Som jag har längtat efter det här.. och längtat efter den lyxigaste saken ever: -diskmaskinen!!!!

Handdiska i all ära, och det har ju gått bra även om jag har tre döttrar som gärna vill ha ett nytt glas varje gång de ska dricka eller äta nåt.. Men tänk va skönt och lyxigt att kunna slippa diska tre gånger per dag! ;)

Jag ler och hukar mig ödmjukt inför väntande lyx i mitt hem!!

Nu har jag bloggat lite.. wordfeudat lite.. druckit en kopp cappuchino och intagit alvedon för att härda ut min skalle och feber.

Det här med kost och leva hälsosamt.. kan jag informera om att det har jag skjutit under mattan så länge jag är sjuk. Nu får allt vara tillåtet och jag ska bara fokusera på att bli frisk igen, genom vila!!

Hörrni, nu vankas det säng.. Imorgonbitti ska herr doktor ringa igen. Alla prover verkar vara på bra nivå igen. Får se vad han säger imorgon.

Men hoppas du mår underbart bra, är frisk och kry & njuter av alla höstfärger där ute medans ljuset finns!

Jag lämnar ett spår som jag tycker är bra.. som jag spelade för min dotter när hon hade det jobbigt i skolan med en massa skitsnack! Den är bra för oss alla, när man känner sig.. lite ensam eller har "vänner" som visat sig från den rätta sidan.

Kapten Röd – Ju Mer Dom Spottar          

Pöss så länge- & på återseende så klart!

.. och höjer ögonbrynen, flera av mina vänner, när de hör att jag ska göra tjejklassikern!

 -DET ÄR BRA!! Ni taggar mig ännu mer, får min övertyglese större än någonsin. Mina nära borde veta vid det här laget, att om jag verkligen tar mig för något, så kämpar jag, gör mitt bästa och ger inte upp! Likaså kan jag lägga ner om jag inser att det inte är genomförbart eller sänka mina krav..  Men jag kämpar så länge jag kan!

Jag kan bli förvånad att de som inte känner mig på djupet, peppar, är positiv och pratar med mig om allt. Men mina nära vänner.. (!?) beter sig helt annorlunda. "Varför ska du göra det??  Hahaha, jaja, lycka till.."

Känns skönt att kunna få ut det här, för mitt största problem är att jag aldrig vågar fråga och fronta några av de jag tycker om, i varför de beter sig märkligt.  Jag är inte så konflikträdd egentligen men jag är verkligen trött, ledsen och besviken på vissa  i min omkrets som gärna tar.. men sällan ger! Jag ger mycket, av både mig själv och ger av det jag har. Men till den bistra sanningen hör, att det är ytterst sällsynt att jag får nåt gensvar.

Många verkar ha åsikten: Jamen du är ju så stark, det fixar du.. eller, jaha, ja det var ju trist.. tänkt inte på det nu! Så är det klart och färdigpratat.

Likaså har jag fått kommentaren om att jag har råd med vad som helst för jag har en lägenhet i stan.. Undra hur man tänker då.. Trebarnsmamma, ensam, lån, bil.. jamen allt ska betalas. Det jag köper, hara jag ju surt sparat ihop till..  så har jag lån upp över öronen. Om jag ger så gör jag ju det för att jag tycker om det och den jag ger till. Men ta mig inte för given"!!!! Fan va det är ledsamt!!

Tanke: Ord kan betyda nåt, men handling är ju grejjen... trist när man tror på båda men bara får ena! Ännu mer trist när det inte alls stämmer överrens heller!

Deppig idag? Jo literå.. Jag relaterar det till bristen på cigaretter, bristen på socker & bristen på mina kolhydrater. Samtidigt gör jag mig själv en otjänst att skylla allt på mina omständigheter.. Jag har faktiskt rätten att känna mig tagen för given, jag har rätten till att bli sårad när andra inte kan glädjas med mig eller peppa mig ,utan kontrar med att jag överdriver och är extrem.. Det är inte okej!  Det är INTE okej att ösa ut med irritation för att en annan tar sig an utmaningarna, och de andra inte!

Vad hände med mitt positiva jag??   

Jag är tillbaka i mina normala gängor alldeles snart igen. Lite vila och återhämtning så kanske det löser sig?!

MEN KOM IHÅG ATT DU KAN!! OM DU VILL, SÅ KAN DU GÖRA PRECIS ALLT DU VILL!!!! För att just du är ju så himla bra!! Oavsett vad nån annan säger eller tycker!!   

Nu ska jag åter igen ha kuddkrig med John.. Längtar verkligen efter att lägga ner min trötta trötta kropp, i min underbara säng! Två dagar till.. sen så, helg igen och höstmarknad i Åre! Blir kul!!

Men givetvis så finns det ju ett spår som säger allt & den ska du så klart få njuta till:

Christina Aguilera – Fighter

Sov så himla gott där ute i natten.. Pöss och förhoppningsvis -så klart, på återseende! ;)

Yours sincerly- Åsa

..när en vän börjar prata förstånd med en, och man inser att, jisses.. känner du mig så här väl?  Känner AV mig kanske lite mer än jag själv gör!`

Likaså är det plågsamt när man inser att jag själv, sliter häcken av mig för att prestera, utmana mig själv, göra saker jag aldrig trodde var möjligt, och så kommer vännen och kontrar med att allt man gör är så extremt!?

Jag vet ju att min vän, är en av de bästa, så han skulle aldrig säga nåt bra för att vara rent jävlig. Han är istället kanske en av de ärligaste jag känner, vilket åxå gör honom högst trovärdig och jag värderar hans åsikter ganska högt. Just därför gjorde det mig lite mer förvirrad,. lite mer deppig, jag kan inte rå för att ställa mig frågan: - För vem gör jag det för?  Vill jag det här, eller letar jag bara nya händelser för att jag är uttråkad så fort det blir en vanlig vardag?

Klarar jag ens av att ha en vardagslunk, utan nån att dela den med?

Man vill ju aldrig bli beroende av någon och jag är i min tur fullkomligen livrädd, att någon ska kliva in i mitt liv och det blir som i mitt äktenskap, man skulle sitta ihop jämt och jag kunde till slut inte andas! Jag skulle stå för alla intitiativtaganden, så kunde jag åxå bli syndabocken om det inte var bra.  Aldrig mer!!!!! ( Parantesvis vill jag ändå säga att min x make är en otroligt fin människa!!! Vi ska bara inte leva ihop, han och jag! )

Märks det att jag är lite vilsen? Det som just nu tituleras extremt, är kanske lite extremt, och mitt humör är inte på topp direkt.( Inte katastrofdåligt men inte heller positivt.)

I lördags sprang jag en mil. Det gick så himla bra, jag var verkligen supernöjd när jag kom hem! Igår på jobbet fick en tanke som jag haft sen tjejmilen, helt ny fart: -Varför inte göra tjejklassikern???

Jag lyckades verkligen få med mig en annan donna på jobbet åxå, som inte är så tränad. Jag vet att hon VERKLIGEN INTE kan motstå en utmaning, så jag var tvungen.. Jag sa:- men du; kan jag, kan väl du, eller är du så mycket svagare än mig?? Hahaha, det tog skruv!! Jag får bara inte klara mer än henne, det är jobbigt för henne! Så sagt och gjort, vi skakade hand och nu är allt bokat, betalt och klart, utom Lidingöloppet, det kan man inte boka förrän  20 oktober.

Jag dessutom dragit ner på rökningen, så att jag röker mellan 1-3 cigaretter per dag, till skillnad från mina 15-20 per dag förrut. Jag dessutom har minskat ner den ohyggliga mäng kolhydrater jag tar in. Så nu är det stopp på allt mjukt bröd, fika bröd och i största möjliga mån: allt överdoserande av socker! Jag kommer inte sluta med ris, pasta, potatis, frukt, grönt, yoghurt eller dyl, utan det överflödiga. Idag är det dag tre, och det är verkligen påfrestande!!

(Men ikväll har jag myst med två stycken wasa knäcke kanel och en stor kopp te! Gött!)

 Extremt eller inte?? Vad skulle du säga?

Jaja, nu är klockan midnatt och jag känner att tröttet kom och tokattackerade! Lika bra att lyda kroppen & inta sängen, invänta John! ;) Kanske jag får den stora äran att vakna lite mer glad, lite mer peppad och lite mer go mamma till min underbara tjejer som kom hem igår!

Där kan vi snacka kärleksboost utan dess like!!!   Älskar när de kommer hem och bara kastar sig i famnen på¨mig, kramas länge och kärleksfullt!! Kan ju informera om att de är, garanterat, de underbaraste döttrarna i världen!! Min värld! ;)

Hörrni, jag ska skriva imorgon igen om vad som försiggick under helgen ;) Bra helg...

Lämnar ett spår som jag tycker om..

The Fugees – A Change Is Gonna Come - Live from BBC/Radio 1

Pössen & på återseende!!

Yours sincerly - Åsa

.. här känns det just nu:

George Winston – Longing/Love

Stephen Simmonds – Longing For Lullabies

Såatteh.. over and out!

Pöss- på återseende,

Yours alltid sincerly- Åsa

Den underbara helgen! Jobbade första dagen idag efter mina dagar hemma sjuk. Tänk att en ynklig dag på jobbet, kan ändå få en att uppskatta helgen fantastiskt. Det ska så klart firas!    Det blir lite goo middag, underbara vänner, gott vin och en massa bra musik. Får man se då om pubhumöret infinner sig senare ikväll. ;)

Dagens bubbel:  Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688)

Mycket gott, framför allt om man inte vill ha det beska eller för torra. Lagomt sötma i mitt tycke! Lagomt pris: 99 kr.

Dagens låt på hjärnan: Fronda – Rulla Fram 

Haha, jaa, idag var den bara perfekt. Satt i bilen och körde, solen tittade fram & självklart likaså solbrillorna, fick se han som gör dagarna på jobbet lite roligare.. ;) & med vetskapen om en alldeles underbar helg- check!! Kan inte bli bättre!

Nu blir det att valla dammsugarn, byta ut alla ljus, på med musiken på hög volym.. Sen kockas det på hög nivå!

Ha en fantastisk fredag hörrni! Ta vara på allt bra, ta vara på alla glada känslor, gör nåt du inte trodde att du skulle klara av!! Utmaningen... den som får oss alla att växa!

Okej, en till passande låt bara för att du ska få rätt feeling...   

The Cure – Friday I'm In Love

PÖSS... Åh på återseende

Yours sincerly- Åsa

Det var det där med att börja med lätt träning, max tre dagar i veckan, för att starta sjysst, mot min kropp. Igår sprang jag ju som bekant, för första gången sen tjejmilen.

Imorse.. vaknade, kunde inte få bort minnet av känslan igår när jag hade varit iväg. Kunde inte heller förneka energiboosten som sprudlade efteråt..

Innan jag visste ordet av, var dagens tvättid ett minne blott och träningskläderna satt på. Det spöregnade ute. Inga problem, jag har mössa och vattentät jacka!

Inom loppet av 5 minuter så satt jag i bilen, på väg, redo för ett nytt varv!

Jag sprang "bara" tre km idag, och det funkade så bra så. Men jag inser att om jag inte lägger band på mig själv och har en vilodag mellan varje träning, så är jag snart tillbaka på skadenivå och kan inte träna alls. Det vore dödens död på riktigt!!

Jag var på sjukhuset idag. Hade två års kontroll och träffade min "specialist"! Det är en kvinna som jag träffar regelbundet. Hon är specialiserad inom vissa områden och har hjälpt mig massor det sista året! Förr hade jag ett matmissbruk. Nu frågade hon rakt på sak: Är träningen ditt nya missbruk?

Jag måste erkänna att jag först tänkte: -Hon har tappat det helt! Träning som missbruk?? Fattar hon hur bra man mår när man rör på sig? Är hon medveten att det bara är bra med träning?

Mina tankar och funderingar blixtrade förbi och hon måste ha läst av mig direkt, för hon svarade:

- Åsa, hur har du dämpat alla känslor innan? När åt du? Du åt för att må bra?

Skit... det låg så mycket sanning i det! Så idag insåg jag min nya utmaning; endast träna varannan dag och gör det lagom....

Förr: matjunkie, Idag: tränings-junkie, båda ger endorfiner uppenbarligen.

Tänk, det är ganska häftigt ändå, att få syn på den röda tråd i beteenden man har dragits med lääänge.. så mycket lättare att faktiskt kunna göra dem synlig och förändra! Jag gillart!!   

Idag har det varit fullt ös. Sjukan, träna, handlat lister till hallen där jag lagt nytt golv, köpte ett par nya böcker, middag hos mamma, hem igen % sätta lister med hjälp av xmaken, Satte ihop nya hallmöblerna, sen kom blåbäret hit & drack te!

Nu är det natta, och eftersom x et var här och snickrade sent, så somnade tjejerna här hemma. Så imorgon blir det upp tidigt för att lämna på skolan och sen jobba jobba jobba igen!  Sen.. dagens taaada: AW!!  Najjs!! ;)

Dagens känsla/humörs låt:

Dubstep – Sandstorm (Dubstep RMX)

För att den peppar..    

Nu: kuddkrig.. Pöss- & på återseende!

Yours sincerly- Åsa

.. innan det är dags att krama kudden & göra John lite sällskap. :)

Idag har det varit en fantastiskt bra dag.. Inte för att det hänt nåt revolutionerande, utan mer för att jag verkligen hittar tillbaka till de små, små detaljerna som gör det hela så mycket mer värt.

Ibland kan jag verkligen slås av funderingen: undra hur många det faktiskt är, som får uppleva den där sprudlande lyckan, när man bara bli tokattackerad av genuin glädje inombords, utan att vara beredd, så där så det bubblar inom en?! Som en förälskelse, men förälskelse till nuet, vännerna, familjen & det du ser runt omkring dig just nu! När till och med en utsikt över vattnet kan få dig att bara stanna upp.. Jisses, jag får ju ståpäls bara av tanken hur det känns en sån gång!!   

Tyvärr tror jag det är få förunnat. Jag tror även att man kanske måste ha upplevt sin beskärda del av sorg och olycka, dåliga erfarenheter och varit nere på botten och vänt, för att uppskatta vardagens små ljusglimtar.

Trodde inte att jag skulle kunna uppleva glädje eller lycka någonsin igen. För mig var det ett faktum, det fanns ingen livsglädje för mig att uppleva.

Men så är jag av naturen, rackarns envis har jag insett,, Jag kan inte ge upp, hur mycket jag än faller. Och med hjälp; tack & lov, & en tjurighet jag inte fattar vart den kommer ifrån, mina underbara döttrar, och måste även säga med hjälp av min f.d man, tog jag tre steg fram, två steg bak.. tre steg fram, och två steg bak.. ända tills jag helt plötsligt hade kämpat mig hela vägen upp igen. Fy fan vilken resa..

Jag brukar jämföra det med sandslott och tegelhus. Jag körde alltid på i 380 knyck jämt! Sa ja till allt och gjorde allt jag kunde för att vara alla till lags, och var så som jag trodde, att alla andra ville att jag skulle vara.. tills jag inte hade en aning om vem jag själv var. När min x make, bokstavligen tog över en del av alla mina "måsten", och lät mig varva ner.. rasade jag ihop, fullständigt.

- Här hade jag jobbat häcken av mig i alla år, alltid haft fullt upp med arbeten och uppdrag.. allt som gör att man aldrig hinner känna efter, inte hinner tillåta känslor som man inte vet vad de betyder. Jag bokstavligen sopade allt skit under mattan och bara körde på! Ända tills han kom och tog över.. Då rasade mitt sandslott.

Min resa var helt enkelt, att börja från grunden, fram med all jäkla skit man helst ville radera. Idag, är jag lyckligast att jag tog tag i det.. att jag slutade med strutsseendet och la upp allt på bordet. Först då kunde jag börja klättra uppåt igen.

Som du kanske anar, har jag svårt att bara du vet... köra en snabb resumé av mitt liv.. det går bara inte. Så vill du veta nåt, så fråga på!! Jag svarar på det jag kan! Om inte annat lär det komma längs med vägen, desto mer man skriver!

Nu, kudden och John är här! Tack för din tid!

Pöss.. åh på återseende!

Yours sincerly- Åsa..

.. & har för första gången sedan tjejmilen, gett mig ut på en löprunda!! Även att  jag tog mig iväg på okänd mark. Jag åkte till ÖSK, vilket jag aldrig gjort förrut. Jag tänkte att det inte kan vara så svårt, har ju hört att det är färg markerat vart man ska springa, beroendes på hur långt man vill. Jag ville ha 5 km. Kändes som en bra start.

- JAG GICK VILSE DET FÖRSTA JAG GJORDE.. Suck!

Men skam den som ger sig. Jag tänkte, hur svårt ska det vara. Jag går på spåret så ser jag väl vart jag hamnar. Men, jag är ju inte bara stöddig, jag startade runkeeper på telefonen, så jag skulle kunna hitta hem igen om det krisade. :)

Det gick så galet bra!!! Det verkligen kändes hur alla endorfiner kom strömmandes genom kroppen, hur jag kunde komma på mig själv le av bara tanken att jag gör det.. jag baskimej tog mig i kragen och jag springer igen! Även när musiken strömmar i mina underbara Boose lurar, jag känner hur lätt jag kan hålla takten. Det är då, då som alla positiva känslor flödar i hela kroppen.. Jag vill aldrig att det ska ta slut...

-Det gjorde det.. I sista uppförsbacken, när Runkeeper informerar om att jag sprungit 5 km, så tar luften slut. Jag försöker kippa efter mer luft, men det går inge bra. Bricanylen.. den skulle jag ju haft nu!! Läkaren skrev ju ut inhalator, eftersom jag uupenbarligen har ansträningsastma. Jag glömde den..

Men oavsett, mina grimaser och svetten som rinner, andningen som ekar högt, så kan jag inte annat än le, le av njutningen att äntligen är jag tillbaka på banan igen. Jag lovar mig själv i det tysta, att aldrig, aldrig aldrig någonsin mer, ska jag sluta träna!! Träna är för mig, det som håller mig vid liv, utan att falla ner i djupaste mörker igen!! Tänk.. att jag kunde missa det en gång i mitt liv.  ALDRIG MER!!! :)

Nu sitter jag i soffan.. filurar på hur jag ska lägga upp livet, kosten och träningen så det alltid ska fungera! Nu vill jag ju faktiskt få till det här med maten också, så allt klaffar och mina värden kanske kan bli prima igen! Jag skulle ju inte heller bli ledsen om jag rörde mig nåt kilo ner heller.. men det får jag inte fokusera på nu, nu är det må bra känslan som går före!!

Det finns en låt nu, som bara boostar mig när jag tränar!! Den ekade högt i alla högtalare på tjejmilen och tempot och texten och basen är fantastisk!! Åh nu mina kära läsare.. (HAHAHA, inte för att det är så många ) ska ni få länken, och pröva träna till, så det blir en pepplåt för just dig åxå! Att ha den högt i hörlurar, alldeles för sig själv är helt magiskt!!

Beyoncé – Run The World (Girls)  Föreställ dig själv, hoppandes i takt, med armarna i luften, för att DU kan, för att DU får må så galet bra!! DU KAN!!!!!  Gört bara gört!!!

PEPP, PEPP, PEPP, PEPP, PEPP, PEPP, PEPP, PEPP!!!!!!!   

Pöss, & på återseende!!

Yours sincerly- Åsa