..när en vän börjar prata förstånd med en, och man inser att, jisses.. känner du mig så här väl?  Känner AV mig kanske lite mer än jag själv gör!`

Likaså är det plågsamt när man inser att jag själv, sliter häcken av mig för att prestera, utmana mig själv, göra saker jag aldrig trodde var möjligt, och så kommer vännen och kontrar med att allt man gör är så extremt!?

Jag vet ju att min vän, är en av de bästa, så han skulle aldrig säga nåt bra för att vara rent jävlig. Han är istället kanske en av de ärligaste jag känner, vilket åxå gör honom högst trovärdig och jag värderar hans åsikter ganska högt. Just därför gjorde det mig lite mer förvirrad,. lite mer deppig, jag kan inte rå för att ställa mig frågan: - För vem gör jag det för?  Vill jag det här, eller letar jag bara nya händelser för att jag är uttråkad så fort det blir en vanlig vardag?

Klarar jag ens av att ha en vardagslunk, utan nån att dela den med?

Man vill ju aldrig bli beroende av någon och jag är i min tur fullkomligen livrädd, att någon ska kliva in i mitt liv och det blir som i mitt äktenskap, man skulle sitta ihop jämt och jag kunde till slut inte andas! Jag skulle stå för alla intitiativtaganden, så kunde jag åxå bli syndabocken om det inte var bra.  Aldrig mer!!!!! ( Parantesvis vill jag ändå säga att min x make är en otroligt fin människa!!! Vi ska bara inte leva ihop, han och jag! )

Märks det att jag är lite vilsen? Det som just nu tituleras extremt, är kanske lite extremt, och mitt humör är inte på topp direkt.( Inte katastrofdåligt men inte heller positivt.)

I lördags sprang jag en mil. Det gick så himla bra, jag var verkligen supernöjd när jag kom hem! Igår på jobbet fick en tanke som jag haft sen tjejmilen, helt ny fart: -Varför inte göra tjejklassikern???

Jag lyckades verkligen få med mig en annan donna på jobbet åxå, som inte är så tränad. Jag vet att hon VERKLIGEN INTE kan motstå en utmaning, så jag var tvungen.. Jag sa:- men du; kan jag, kan väl du, eller är du så mycket svagare än mig?? Hahaha, det tog skruv!! Jag får bara inte klara mer än henne, det är jobbigt för henne! Så sagt och gjort, vi skakade hand och nu är allt bokat, betalt och klart, utom Lidingöloppet, det kan man inte boka förrän  20 oktober.

Jag dessutom dragit ner på rökningen, så att jag röker mellan 1-3 cigaretter per dag, till skillnad från mina 15-20 per dag förrut. Jag dessutom har minskat ner den ohyggliga mäng kolhydrater jag tar in. Så nu är det stopp på allt mjukt bröd, fika bröd och i största möjliga mån: allt överdoserande av socker! Jag kommer inte sluta med ris, pasta, potatis, frukt, grönt, yoghurt eller dyl, utan det överflödiga. Idag är det dag tre, och det är verkligen påfrestande!!

(Men ikväll har jag myst med två stycken wasa knäcke kanel och en stor kopp te! Gött!)

 Extremt eller inte?? Vad skulle du säga?

Jaja, nu är klockan midnatt och jag känner att tröttet kom och tokattackerade! Lika bra att lyda kroppen & inta sängen, invänta John! ;) Kanske jag får den stora äran att vakna lite mer glad, lite mer peppad och lite mer go mamma till min underbara tjejer som kom hem igår!

Där kan vi snacka kärleksboost utan dess like!!!   Älskar när de kommer hem och bara kastar sig i famnen på¨mig, kramas länge och kärleksfullt!! Kan ju informera om att de är, garanterat, de underbaraste döttrarna i världen!! Min värld! ;)

Hörrni, jag ska skriva imorgon igen om vad som försiggick under helgen ;) Bra helg...

Lämnar ett spår som jag tycker om..

The Fugees – A Change Is Gonna Come - Live from BBC/Radio 1

Pössen & på återseende!!

Yours sincerly - Åsa