Hjärnan viskar

Petter – Vinden har vänt

Men hjärtat säger..

Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning

Jennie Löfgren – Home

Hur får man fram logiken i det??

Måndag.. det borde finnas en regel, att måndagar får inte innehålla regn och dystert grått. Man behöver den där energin av lite sol, lite ljus, lite värme, för att orka med veckans allt innehåll & arbete. Inte för att jag ens är på mitt jobb idag. Jag är hemma, försöker hitta ny styrka och energi, och bli kurant igen.

Jag åkte ner till Stockholm och sprang tjejmilen. Helt otroligt rolig utmaning, & tro mig, det är en utmaning för att vara jag! (Jag återkommer om varför. )

Ett par veckor innan jag åkte ner, fick jag behinneinflammation. Dödens död, vad ont det gjorde. Jag tillhör den mer tjuriga sorten: när jag väl har bestämt mig för något, & jag bestämde mig ganska fort för att träna! Det ska jag oavsett, men ta det försiktigt med benen bara.. För springa tjejmilen, ja det är inte ens ett alternativ att INTE göra det!!

Kanske inte ett av mina allra smartaste drag, men ialla fall..  Så blev det.

Jag provade på löpbandet ett par gånger i ren desperation att få träna inför loppet, men klarade kanske max tre minuter innan det kändes som om benen skulle spricka sönder. Så jag gick på corepass istället, undvek alla upphopp och sånt som jag ansåg belastade för mycket. Promenerade på löpbandet, i rask takt dock.. Köpte hem pilatesboll, matta, hantlar så jag skulle kunna köra så mycket träning som möjligt hemma, så jag kompenserade den uteblivna löpningen.

Jaa, man kanske så här i efterhand skulle kunna påstå att det gick lite överstyr, men för mig är det än så länge, bara just precis det: ett påstående!! ;)

Väl nere i Stockholm, ville jag helst av allt bara vända och åka hem igen. Kände mig allt annat än redo och dåligt förberedd. Men, jag var där, och det fanns ingen återvändo.

Jag gav allt!! Förutom ett par kisspauser, fick jag snällt stanna till hos sjukvårdarna efter halva loppet. Trodde benen skulle ge vika. De frågade om jag inte skulle bryta? Aldrig i livet, så lätt ger jag inte upp!! På med linement eller voltarengel tack! Jag fick linement, och sen stack jag iväg igen. Det gick otroligt bra.. långsamt men bra! Innan jag ens hann spurta, så var jag framme vid målgången.  Vilken känsla!! Jag var så stolt och så nöjd med min insats och när jag fick veta min tid, kände jag mig ännu mer lycklig!! Jag hade ju ändå stannat i flera minuter för toalett och salva!

Väl hemma i Östersund igen på söndagen, var jag trött. Måndag, dags att jobba. Jag var kvar på jobbet till efter två. Då gick jag hem, helt slut och frossa. Somnade och vaknade igen 4 timmar senare med feber och frossa och super risig!

Hemma en hel vecka. Jobbade måndag till torsdag förra veckan, sen bröt jag ihop igen. Fick åka till läkarn. Jag har superlågt blodtryck, lite klena blodvärden.. och antagligen hade jag nåt virus i kroppen när jag sprang, så jag körde slut på mig fullständigt!

Nu är jag hemma i ett par dagar. Läkaren ville sjukskriva mig men jag sa nej. Inte än. Måste börja med att vila lite, så får vi se vad som händer. Med lågt blodtryck så ska man försöka motionera och äta bra, så jag ska väl börja med lite promenader och vara grymt noga med kosten. I helgen fick jag som svimningsattacker vid ett par tillfällen.. högst otrevligt måste jag säga! Så okej, jag inser att jag ignorerade kroppens alla signaler och körde mitt egna race.. det får jag sota för nu. Så jag lär mig min läxa och börjar om från början.. i en mer kanske, normal takt av  träning.. Inte sju dagar i veckan och ibland 2 gånger per dag.

Men för att då få känna lite livsglädje, lite energi och orka med när kroppen är trött och slut, så hade måndagar behövt den där regeln jag nämde.. det får inte innhålla regn, grått och dystert. Det är mer tungrott då!

Kanske en väderdans?? ;)

Mina små änglar åkte till pappan igår, och nu är det tyst och lite halvtrist här hemma. Har verkligen en miljard borden, måsten och skulle ha.. men som sagt, orken!!! Så jag tar fram mitt berömda papper och pennan, skriver ner allt och sen gäller det att stryka en efter en. Annars hamnar jag i moment 22: inre stress och risk för panik!

Dagens craving: Wasa knäcke KANEL!!! men muuums!!

Dagens mood låt: Snälla bli min, Veronica Maggio..

Pöss..  & på återseende! ;)

Yours sincerly/ Åsa